På tåget från Fränsta till Åre

Igår såg jag Freeride World Tour finalen LIVE på datorn. Kändes konstigt att se alla jag känner köra, utan att vara med själv. Samtidigt, så känner jag ett lugn inombords. Det kommer en tid. Det kom många tårar i tanken på ifjol var Estelle Balet och Matilda Rapaport där i Verbier, men inte i år. Jag tänker på dem varje dag. Kan se att de påverkar mitt liv varje dag på så vis att på tävlingsdagar tänker jag på dem och blir alldeles lugn. Andra dagar tänker jag på dem och ger mina nära en extra lång kram. Jag känner så starkt att jag vet inte när eller om vi nånsin får ses igen, men jag ska göra mitt absolut bästa varje dag att ta mig hem oskadd på kvällen, för jag vill leva och de kära omkring oss vill så gärna att vi lever och mår bra.

Tänker på en annan sak, tänk att det finns dom som tycker att de lever ett tråkigt liv. Vilket överflöd det är. Att inte veta vad man vill göra eller inte se att det finns så otroligt mycket roligt runt omkring hela tiden. Min väg det är ut genom dörren. Utomhus sätts saker i ett annat perspektiv, det spelar ingen roll om det blåser på tvärsen, regnar eller om solen skiner. Där ute finns ett äventyr. Mina största äventyr just nu finner jag hemma i Fränsta. Håller på att jobba med mitt EU-projekt att utveckla Fränsta till en Mountainbike destination. Detta projekt gör att jag är ute och spanar efter nya platser där det går att cykla/springa eller rida fram. Det är jättekul!

Idag, eller ja just nu sitter jag på tåget från Fränsta till Åre, idag och imorgon blir det guidning på Åka Skidor SkiCamp och fredag, lördag blir det guidning på Fjällfest Storulvån. Efter det blir det nog en söndag hemma i skogen med Per Magnus, det är det bästa av allt bäst de.

Kram / Lotten

Åre

Photo: Hans Kristian Krogh-Hanssen

Share this Post

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

2 × three =