Hocfügen Big Mountain. – Vinst, födelsedag, sorg & vinterstudio

  Åh min Per-Magnus är så snäll å gullig, så jag tror jag dormar av. Det är ju hans födelsedag idag: Hans gäster har nyss gått hem, så nu video-visar han mig inslaget på SVT vinterstudion där Christine Hargin intervjuas i studion och jag på berget i Åre. Kul! Tack Per-Magnus för att jag fick se.  Åh oooj va jag tycker att min Christine är super mentalt stark som orkar ta sig till den där studion i Falun med sitt bagage som sörjande svägerska till Matilda Rapaport. Winner Run Ski Female: Lotten Rapp (SWE) #bigmountainhochfuegen Dagen här i Hochfügen var nog endå lite underlig, säsongens första tävling och den första efter lavinolyckorna2 . Detta plus att jag varit mycket sjuk, haft annat klater och… Ja helt enkelt har jag känt att nånting där ute försökt säga mig något. Det jag har gjort är att jag valt att inte simma uppförs den här strömmen, utan iakttagit och följt med på vad som skett. Fortsatt följa känslan, försökt tänka (trotts motgång), “det löser sig som skiten i slasken”, jobbat på som vanligt och försökt bara att accepterat. Idag på start skedde ändå något mäktigt. Jag var sådär normalt nervös över att befinna sig i närheten av start gaten. Idag såg man inte målet där nere för berget var för konvext/brant. Just där minuterna innan start, blundade jag och fin Matilda & Estelle dök upp i mina tankar. Jag tänkte “hej tjejer, ska jag ta de där 3 klipporna jag tittat på?”, såg båda två i glädje säga “yes just do it” & “ja gör det”. Blev liksom lugn inombords och magvärken dämpades… Nere vid målgaten var det otroligt mycket glädje. Idag tänker jag på livsperspektiv, livet att jag lever, att jag kan dö, glädje och sorg, stora ting som mentalt kan förminskas, små ting som så lätt kan förstoras… Tävlingsarrangören Julia Kronthaler grattulerar

Hej HALLÅ 2017! – let´s KÖTTA!

Det finns såklart mycket att skriva om det gångna året. Bara den saken att sakteliga få bli äldre. För mig innebär det att ryggsäcken jag har på ryggen innehåller mer än vad den gjorde för något år sedan, inte tyngre att bära, men med lite mer innehåll, lite mer bas, lite fler nyanser av färg. Jag tittar ner på mina smala händer och tänker, inte nu och inte tidigare tar jag det för givet att jag ska få se dessa händer gråa och rynkiga, men jag hoppas det så innerligt. På Matilda Rapaports begravning tänkte jag på bergen, på platserna vi varit på, tänkte på Estelle Balet, tänkte på deras familjer och på min egen. Det har varit dagar ute bland de stora bergen då jag skrikit av lycka inombords “skulle jag dö idag, skulle det nästan inte göra något, för det jag får upplevt hitintills är fantastiskt!” Sedan ståendes där på en begravning känner jag vilken smärta som finns kvar i luften efter en bortgång. Nu är det 2017, 26januari ska jag köra säsongens första tävling Big Mountain Hochfügen. Sommarträningen jag har i ryggen gör att jag känner mig fysiskt stark, smidig. Mentalt har det varit väldigt utmanande, för att jag ifjol placerade mig alldeles utanför Freeride World Tour toppen och måste nu kvala mig tillbaka in genom qualify serien. Det är en väldig svacka att ta sig ur vill jag lova och så otroligt mycket jobb, men det är värt det. Det VET JAG!